Signal är ett existentiellt narrativ, en varierad monotoni, en glödande dronekomposition av alltmer avlägsna toner och ljusblink. Ett alfabetiskt ordnat försök att inkludera allt det som successivt försvinner i den stora pågående kollapsen. All förlust, all ilska, all meningslöshet, all skönhet. All natur, all rädsla, all skit, all stillhet, all tid. Ett teckenspråk uppfunnet efter att kontakten brutits, splittrat i indikationer och antydningar. Den konceptuella diktningen förbrukas och upphävs. Signal är Kristofer Flensmarcks åttonde diktsamling och första Antibok.