Agneta Klingspors attityd till författarrollen och skrivandet kan liknas vid en byrackas vägran att bli hemtam. Den besvärlighet eller otrevlighet som kommer till uttryck i utdraget intill är karaktäriserande för författarskapet som helhet. Maria Jönsson undersöker just denna 'besvärlighet' hos Klingspor. Utgångspunkten är den kamp för att ta ordet som pågår i författarskapet från debuten med dagboken Inte skära bara rispa (1977) till den själv/biografiska romanen Framkallning (1999). Vi får följa en kamp på liv och död för såväl rätten att skriva den egna livsberättelsen som rätten att ta till orda på det litterära fältet.