Erik Axel Karlfeldts diktsamling Hösthorn (1927) lovordades av kritikerna när den publicerades. författaren återvänder till hembygden och summerar sitt liv med en särpräglad årtidssymbolik. Hösthorn var Karlfeldts sista diktsamling; här uppvisar han sitt främsta prov på uttrycksskärpa. “Gamle drängen” är en dikt med humoristisk ton. I ”Aftonbön” ser Karlfeldt tillbaka...Verket avslutas med den storslagna dikten ”Vinterorgel”, där årstiderna från höst till vår besjungs genom ett orgelspel, som metafor för skaldens känslor och tankar under dessa säsonger. Karlfeldts sena diktning kan främst beskrivas som hans ambition att hantera åldrandet och döden. Det är företrädesvis den sena poesin som bäst anses ha överlevt tidens tand.