I Ralf Andtbackas elfte diktbok, som spänner över närmare 400 sidor, är Potsdamer Platz riktmärke under förflyttningar genom ett höstligt Berlin. Här blandas gatornas graffiti med dystopiska teman. Dikten är ett försök till orientering och inlyssning i minnet, glömskan, sönderfallet och det växande bruset. Rösten är på en och samma gång mänskligt vittnande och en syntetisk konstruktion