Tafflare är ett slags gestaltningar - röster, monologer och dialoger som alla talar om samma samtid. In i minsta detalj omhuldas dessa aparta tonlägen för misslyckandet, taffligheten, kreverandet. Men gestalterna försöker samtidigt hävda sig och sin egenart, med olika grad av självinsikt. Då och då halkar författaren själv in i texten: det är trots allt hans hjärna som hyst de förvirrade rösterna - även om det inte varit tongivande.