Hans Bellmer var, genom sina teckningar, målningar och skulpturer - inte minst den märkliga Dockan - en av 1900-talets mest intressanta konstnärer. Uppmuntrad av de franska surrealisterna lämnade han Nazityskland 1938 och bosatte sig i Paris. Tillsammans med sin livskamrat Unica Zürn fortsatte Bellmer att utveckla sitt unika konstnärskap, vilket även inbegriper en rad texter där han undersöker skapandets upprinnelse och mekanismer. I den här volymen finns "Dockan", "Fadern", "Kulleden" och den monumentala "Liten anatomi för det fysiska omedvetna eller bildens anatomi". Översättaren Helena Eriksson berättar i sitt efterord om Hans Bellmer och hans texter.