Då. Ett skarpt gnissel lät från fönstret. Vi flög upp från stolarna allihop!-Det lät ju som klor, viskade Mogge.Klor på krokiga gamla händer, tänkte jag. Händer som borde ha varit döda för länge sen! Sommarlovet är över, och det stora höstmörkret har lägrat sig över Påskallavik. Men något ondskefullt döljer sig i skuggorna. Vem är den ensamma flickan som dyker upp här och där? De tre vännerna dras in i ännu ett äventyr, underligare och farligare än någonsin.