Jag finner ingen romantik i de stora, gapande såren längs armarna.Eller de vidrigt stinkande brännsåren på handryggen. Det känns som en sista, ibland första överlevnadsinstinkt där ångesten, overklighetskänslorna finns. Aldrig ångrat ett rakbladshugg, aldrig en cigarettglöd mot huden. Det är min ärlighet. Nästan tre år tillbringar jag mina sista tonår på Älvlugnet behandlingshem, i ett kalejdoskop av rakblad, lycka, kärlek, akutmottagningar, pillertrillande, verklighetsfrånvaringar, verklighetstillvändningar, psykoser, ömhet, vänskap, förälskelser och känslan att existera med, och utan, alla sinnen.